Farligheter

Dagens tema kommer från vissångare och textkonstnär Stina Tyskling (se:http://www.stinatyskling.com/)

När jag var liten var jag inte rädd för nåt.

Jag åkte störtlopp med slalomskidorna, hoppade i hopp som jag idag skulle betrakta som självmordsramper.

Ibland får jag känslan av att man hade så mycket bra när man var liten:

• Att vara i sin kropp
• Lekfullhet
• Fantasi
• Spontanitet
• Ärlighet
• Nyfikenhet

Sen händer det någonting(läs:vuxenlivet) och sen spenderar man resten av sitt liv för att komma tillbaks till de egenskaper som man redan har, men har förträngt.

Jag menar inte att man ska bli en Homer Simpson och följa alla sina impulser utan egentligen bara inte låta tanken begränsa en.

Oj, hur kom jag hit från slalomskidorna…

Jo men… farligheter… vad är det som är så himla farligt egentligen?

Jag har en kompis som använder frasen ”vad är det värsta som kan hända?” som ett slags mantra. Det är fan briljant för ofta har man(läs:jag) inte tänkt till på den saken.

En annan sak som jag tänkt på är att det inte finns nån relation mellan vad folk tycker är farligt och vad som helt odiskutabelt är läskigt. Som när Jerry Seinfeldt berättar om någon som vaxar benen med lätthet men fortfarande är rädd för en spindel…

Jag antar att vi alla är rädda för nått…

http://hurbrasomhelst.weblogg.no/020106202754_vm_r_inte_rdd_ibland.html

Men det är ju klart att ta tag i en rädsla kan ju på något vis kompensera en annan. Risken är ju att man flyr det man verkligen behöver ta tag i. Man får ju inte så mycket tid att tänka på annat när man är på väg att klättra upp för en skyskrapa utan rep. Kickar som flykt. Det är inte säkert att den mest ansedda ”farligheten” är den mest utmanande…

Sen har man ju läst om det här att vi håller på att bli ”trygghetsnarkomaner” i Sverige.

På ett vis kan jag hålla med om att vi blir bortskämda i Sverige med det sociala skyddsnät som vår stat förser oss med men det är mycket borgarpropaganda också. Jag tror att utbrändhet måste tas på allvar.

Sjukdomar är ju intressant också. I tv-programmet ”Världens modernaste land” med Fredrik Lindström pratade de om att vi gått från ”lortsverige” på 50 talet till ”allergisverige” i nutid. Med det menas alltså att all vår överhygien skapat massa allergier. Semesterdiarré är också typiskt svenskt eftersom vi inte utsätts för tillräckligt med lortbaciller.

Jag minns fortfarande blicken som vi fick från servitriserna nere i Prag när mina kompisar ville beställa mat som skulle vara anpassad till deras allergier. Den sa ”överklass-yngel-kom-inte-hit-du-får-väl-peta-bort”.

Jag blir lite taoist. Yin-yang. Balans. Lort ersätts med allergier. Man blir inte av med farligheter – de bara förskjuts.

Vi tror att vi får så förbannat mycket bättre liv bara för att vi lever dubbelt så länge som på medeltiden. Vad har hänt med livskvaliteten då? Tja, det ska jag inte låtsas som att jag vet eftersom jag inte levde på den tiden men… jag har en teori om att kulturer som lever nära döden lever mer…. lever mer helt enkelt. Ni vet fånga dagen och vara tacksam och allt det där.

Å jag menar vi skulle ju egentligen må bättre av att slutförvara vårt eget jävla kärnbränsle eller?

Här är en till nyhet med samma tema:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=801413&lid=puff_801405&lpos=rubrik

Lista på farligheter att oroa sig för på lediga stunder:

• Internet
• TV
• Leverfläckar
• Spelautomater
• Cigaretter
• Alkohol
• Knark
• Huvudverkstabletter
• Vapen
• Fetma
• Bullimi
• Anorexia
• Emetofobi
• Våld
• Övergrepp
• Fågelsjuka
• SARS
• Galna kosjukan
• Cancerogena ämnen
• Fanatiska sekter
• Fästingar
• Salmonella
• Datavirus
• Könssjukdomar
• Konstsocker
• Flygplan, bilar, tåg
• Skojare
• Terrorister
• Sport
• Snabbmat
• Bakterier
• UV-strålning
• Mjältbrand
• Rabies
• Stelkramp

Bilden föreställer några kompisar och jag 17 bast (-96) skallig med den pimprosa päls som jag gick omkring i på den tiden. Inget speciellt farligt med bilden förutom att jag var nära att få stryk några gånger p.g.a. utstyrseln.

———
Nästa tema: Hiphop

Kärlek

Dagens tema kommer från kulturarbetare, pedagog och inspiratör Alf Wikström i Bredsjö. Temat är ”Kärlek”!

—————

Kärlek.

Å ena sidan det största vi har – det som kan förflytta berg – skaparlust i dess renaste form.

Å andra sidan en konstruktion skapad av datingfirmor, giriga dansbandssångare och gud vet vem.

Vår västerländska brist på sammanhang.
Viljan att höra till.
Den heterosexuella tvåsamheten som kanaliseras ut.
Familjen som den enda grupp flockdjuret inom oss har kvar.

Och alla söker bekräftelsen…
somliga får den genom att göra illa sig på tv
somliga får den genom att vara snygg och till lags
somliga lär sig butterflytricks
somliga köper hemmabio
somliga får ingen alls…

En del tror att det här med ”Jackass” är ett nytt fenomen.
Ha! Det där höll jag på med i mellanstadiet.
Slängde mitt huvud i väggen så att det uppstod stora bulor och njöt av uppmärksamheten.
”Kolla han är helt dum i huvet!”
Bäst på att vara sämst.
UPMB – uppmärksamhetsbarn.

Men det är ju inte bara negativt att söka uppmärksamhet.
Jag gick och tänkte ett tag att jag inte skulle använda humor i mitt liv för att jag inte hade någon distans till min ungdoms ”klassens clown”-scenarion.

Inget kan ju vara mer fel! Jag tror att det är vår stora räddning!
Flippa lite lajbans!
Jag tror att världen skulle vara så mycket bättre om vi kunde flippa lite mer.
För att föregå med gott exempel kommer jag nu att skriva en abstrakt dikt om snabbmakaroner.

=====================
snabbmakaroner
snabbmakaroner är
snabbmakaroner är som
snabbmakaroner är som leoparder
snabba
en gång stoppade jag ena näsborren full för att se hur många jag fick rum med

åtta
=====================

Utan att överskatta (eller underskatta) effekterna av min spontandikt så tror jag faktiskt att det är i det lilla som miraklen sker.

Att bry sig om, att säga nånting snällt – ”detta är redan så mycket att själva stjärnorna ler”

—————

Låt oss prata om rädslor.

Om vi får tro kvällspressen är ju snart alla människor sveriedemokrater, våldtäktsmän, skattefifflare eller dyl.

Jag tror…

…att världen inte är så hemsk som den verkar i pressen – att fokusera på styckmord säljer lösnummer.
…att världen är mycket mycket värre, bättre, sämre, större än vad vi ser i pressen.
…att världen är så mycket mer än bara människor.
…att vi har det samhälle vi förtjänar.
…att det i framtiden kommer att ställas krav på vår förmåga att älska förbehållslöst.
…att vi alla bär lite utav ansvaret för att det finns våldtäkt och styckmord i vårat samhälle.
…att dessa hemska brott är konsekvens av utanförskap och rädsla.
…att rädsla och hat är samma sak och kan bara bekämpas med kärlek.
…att vi kan göra jorden till en bättre plats.
…precis som Bob Hansson att:

man måste verkligen inte stå ut
med alla människor på den här jorden.

det räcker med att man älskar dom.

—————

Ja men allvarligt talat människor! Är det inte dags att slutat låtsas?
Lägga av masken, öppna upp en smula.

Ja men jag skriver ju den här texten för att jag älskar dig!

Jag skulle också vilja säga att du duger som du är!

Jag behöver dig för att orka leva!

Kram Sven

Foto: Magnus Andersson
—————
Nästa tema: Farligheter

Va då då!

Dagens tema kommer från Siv Ighe i Bredsjö. ”Va då då!”

Del 1
—————
”Va då då” skämt

– De släppte inte in min gris på nattklubben igår…
– Va då då?
– Han hade glömt sitt fläskleg

– Jag tycker det är konstigt att inte fler satsar på att starta ridskolor…
– Va då då?
– Jag har hört att sådan verksamhet har hög avkastning

– Spågumman på torget har tydligen gått i konkurs…
– Va då då?
– Äsh hon får väl börja om på ny kula…

– Det har kommit fram forskningsresultat om att gruvarbetare är väldigt rasistiska…
– Jaså, va då då?
– ”Varning för ras!”

– Min kompis har en anka som jämt är förkyld…
– Jaså, va då då?
– Jag tror den är från Härnösand (här-nös-and).

– Har du hört att man kan få tinnitus av att röka?
– Nä, va då då?
– Jo det kallas visst piptobak.

– Har du hört att det är farligt att spela kammarmusik?
– Nä, va då då?
– Jo min kusin han dog i fiol.

Del 2
—————

Ja, vad då då?
Varför skulle jag bry mig?
Jag har ju redan så många saker att bry mig om.

Vad ska man bry sig om?
Vad betyder nåt?

Detta verkar bli ett återkommande tema här i min blogg.

Ja men tänk dig att du går till korvmojen t.ex.

Ska du äta här eller ta med dig?
Vill du ha 90, 150 eller 200 grams hamburgare?
Meny eller bara hamburgare?
Vill du ha mos eller pommes?
Vill du ha strips eller pommes frites?
Stor, mellan eller liten?
Salt eller krydda?
Ketchup?
På eller vid sidan om?
Ska du ha allt i burgaren (lök? dressing? gurka? sallad?)
Vad vill du ha att dricka?
Stor, mellan eller liten?
Jasså, nej vi tar inte kort…

Ja men då går väl jag nån annanstans då…

Ska du äta här eller ta med dig?

Vi kan välja våra liv så in i den minsta detalj.

Och va då då, vad händer egentligen om vi får gurka på hamburgaren när vi inte ville ha det.
Show must go on, bredda din horisont och barnen svälter i Afrika eller?

Jag tror att vi ofta skapar våra egna fängelser.

Det är därför jag inte gillar att bo i stan. Jag vill inte ha tillgång till saker att spendera pengar på. Känslan av att alltid missa något.

Ja men om jag inte vore en sådan hopplöst dålig människa så skulle jag få tummen ur och:

åka till Australien och dyka i rev…
eller åtminstone åka iväg till London och jobba som servitör….
eller åtminstone lära mig att fixa drinkar…
eller åtminstone gå till ett ställe som serverar drinkar…
eller åtminstone gå på konsert nån gång…
eller åtminstone bio…
eller…

Äsh.. jag är ämnad för större saker. Vänta bara… vänta…

JAMEN VAD SKA DU BLI DÅ? GÖRA MED DITT LIV?

JAHA. VAD BLIR MAN PÅ DET DÅ?

JAHA. MEN HUR SKA DU DEFINIERAS? HUR SKA JAG FÖRHÅLLA MIG TILL DIG?

Och sen bidar vi vår tid.

Jag tror att det kommer att bli ett av vår tids största statement att inte vara så förbannat kräsen.

Och sen har vi ju Sartre som säger att vi är dömda till frihet. Å det där med att ”att inte välja är ett val”.

Och så är det ju så att den som inte gör något för att lösa ett problem förmodligen är en del av det.

Så det går ju inte att titta på ”Top model” eller ”Idol” och samtidigt fördöma det.

—————
Nästa tema: Kärlek

Språkförbistringar

Dagens tema kommer från min ursprungligen finska klasskamrat Mika Tahvanainen. ”Språkförbistringar”

Del 1
—————
Jag gick igenom hela gymnasiet utan att skriva en enda uppsats eller längre text.

Texten är ännu idag min fiende även om jag idag har börjat få nos på former där jag kan använda den till min fördel istället för att låta den förminska eller försvåra mitt liv.

Min erfarenhet av skolan är tyvärr lite som den bild som poeten Bob Hanson beskriver i boken ”Bräcklighetens poetik”:

”Den enda responsen en liten flicka fått på sin dikt om kärlek var MISSFÖRSTÅTT UPPGIFTEN!”

Eller som vissångaren Peter Carlssons historia om den träuggla han gjort i slöjden istället för den, enligt läroplanen obligatoriska tranan och fått ett streck i betyg eftersom träslöjdsläraren ”inte kunde bedöma” hans hantverk som de andra eleverna.

Men hur intressant är egentligen punktation och stavfel om man inte pratar om vad man vill uttrycka först? Låta formen få skapas av förutsättningarna.

Vissa skolor uppmuntrar ju till och med att skriva tråkiga texter. Även om man skulle kunna summera sina slutsatser på ett a4 så måste man dra ut på dem i trettio för att få godkänt. Ditt sunda förnuft är heller inte värd nåt – det måste beläggas med andras tankar för att för att passa i formen.

Men min övertygelse är att min fiendskap till språket inte legat mig helt i fatet. Det är ju ingen slump att jag börjat med teater och musik – jag har helt enkelt varit tvungen att skapa andra uttryckssätt för min ångest, glädje, rastlöshet, bokstavskombination eller vad det nu kan tänkas vara som måste ut.

Som tur var kom nyfikenheten efter skolan. Ganska långt efter.

Faktum är att den text du läser nu inte funnits om jag inte gjort ett manifest – jag vet helt enkelt att just de här punkterna är den enda möjligheten för mig att få ner texter. Allt eller inget.

En annan sak som jag erfarit genom att jobba med teater pedagogiskt är att det att det aldrig är vad man säger eller ens hur man säger det för den delen som räknas i människors kommunikation mellan varandra. Det är vad man menar. Om kommunikationen brister kan man ju omformulera sig.

Jag har tigit mig igenom stora delar av mitt liv för att jag inte vågat pröva min åsikt. Det är dumt.

Nästan lika dumt som det är att lägga ner tid på om det ska heta handikappad, funktionshindrad eller funktinsnedsatt, neger, svart eller färgad om inte värderingarna bakom orden förändras.

Det är därför det är så dumt med ordmärkeri tycker jag. Jag håller själv på men jag försöker sluta. Jag är värdelös på retorik och det känns ofta som en maktkamp långt bort från värderingarna i sig. Kanske man borde dansa sina diskussioner ibland?

För att än en gång citera Bob Hansson:

”Visst är det roligt att vidga språket. Men ju så himla mycket roligare att vidga en tisdag.”

Del 2
—————
För att genast bekräfta mitt förslag att inte märka ord under ”Del 1” ovan med ett undantag så har jag en del språkliga förslag som jag själv inte på långa vägar lyckas upprätthålla:

• Inte vara konflikträdd. Gör dig varsam på eufemism eller så kallade förfinade omskrivningar. Kanske finns det en poäng med att säga att folk ska ”avskedas” istället för att man ”rationaliserar inom företaget”?
• Inte distansera sig. Skriv på det språk du känner bäst. Jag upplever att många distanserar sig genom att skriva på engelska. Kanske finns det också en poäng med att skriva e-post istället för e-mail – vi svenskar är så kära i engelskan att vi dissar vårt eget språk.
• Lära sig om punktation. Det är dumt att dissa ett så fantastiskt redskap som punktation. För mig är det en fråga om tydlighet – att kunna vara distinkt (om man vill). Passa så det inte går inflation i utropstecknen – om du använder tio stycken på ett ställe så kommer ett ensamt utropstecken bara vara värt en prutt.

Foto: Nordbild

Del 3
—————

En liten dikt:

ordmärkeri
var det något som gick mig förbi?
språkförbistringar
lågförtystningar
tråkförtristningar
ordmärkeri
utanför springer livet förbi

Del 4
—————

Skillnaden på handikappad och funktionshindrad
http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=4552

Artikel om Eufemism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Eufemism

Låten ”Ordkunskap” med musikgruppen ”Svenska akademien”
http://www.hitslyrics.com/s/svenskaakademien-lyrics-25469/okunskap-lyrics-990774.html

—————
Nästa tema: Va då då!